emmasresor.blogg.se

Den 8e Juni satte jag mig på flyget mot Rio för att fylla dagarna med härlig sightseeing och vackra vyer. Allt gick hur bra som helst och jag kom fram till hostlet precis som jag skulle. Det enda problemet jag stött på än så länge var ryggskott men det är inget som inte lite smärtstillande kan dämpa, så jag kunde i alla fall ta mig framåt (men det var en jäkla utmaning att ta sig upp till min våningssäng som jag så lämpligt hade blivit tilldelad). Det blev en snabb matbit och en promenad längs några gator innan jag slängde mig i sängen för att vara pigg och glad när portugiserna skulle anlända dagen efter. Klockan 11 dagen efter skulle de vara framme på hostlet så därför slog jag mig ner i soffan och väntade... och väntade... när det tillslut hade gått 2 timmar orkade inte min kurrande mage längre och jag lämnade en lapp i receptionen ifall de skulle dyka upp när jag var borta. Men när jag kom tillbaks hade de fortfarande inte dykt upp och resten av dagen höll jag mig nära hostlet för att inte missa dem om de skulle dyka upp. Tillslut tröttnade jag och när jag var ute på en promenad längs med Ipanema-stranden dök helt plötsligt Neuza upp, en av tjejerna som bott med oss i huset och som var på en egen liten semester i staden. Vi drog lite spontant på en konsert som hölls på stranden och spanade in Vanessa de Mata och njöt av go, brasiliansk musik med sanden mellan tårna. 

 

När jag kom tillbaks till hostlet hade jag klockan 11 på kvällen fått ett meddelande från en av portugiserna, de hade tydligen lyckats säga fel hostel till mig när jag undrade vart de skulle bo så nu bodde vi på helt olika ställen. Jäkligt irriterande när man planerat hela resan tillsammans så pga min tjurighet bestämde jag mig för att göra allt själv istället, på det viset skulle jag slippa spendera en massa tid med att pendla fram och tillbaks till deras hostel. Dagen efter skulle jag möta upp Neuza för att gå på konstmuséum men pga missförstånd hittade vi inte varandra och jag hade därmed slösat bort 1,5 dag på att vänta på folk och bestämde mig för att det fick vara nog! Så jag gick på egna upptäcktsfärder resten av dagen. Som tur var stötte jag på en helt underbar tjej från Holland som också reste runt själv i Rio. Eftersom hon varit där någon vecka innan mig hade hon bra koll på bussar och platser att besöka så tack vare henne fick jag se allt jag ville så som området Lapa med de kända och färgsprakande trapporna, Pao de Acucar, christo remedeer osv. Helt underbart! 

 

Den 13e var det dags att åka hem men precis när jag checkat ut från hostlet började jag bli lite illamående. Var inte alls sugen på att käka och när jag kom fram till flygplatsen hade det blivit så pass illa att frukosten inte längre ville hålla magen sällskap. Jag spydde och spydde på flyget mot Sao Paulo och när vi landade höll jag på att svimma. När jag skulle gå på nästa flyg i Sao Paulo mot Porto Alegre var det nära att jag inte gick på flyget då jag höll på att svimma när jag skulle borda. När vi landat hade det blivit en aning bättre och efter en 3 timmars bussfärd var jag äntligen framme i Lajeado. Naturligtvis mådde jag ganska okej när jag väl var framme... jo men visst, inte alls irriterande!! Antagligen handlade det om matförgiftning... Känns inte som att turen varit på min sida under resan men jag ska väl inte klaga, jag fick se Rio i alla fall!!

 

Förra veckan drog jag till Iguazu tillsammans med portugiserna jag bor med här i Brasilien. Klockan tre på dagen satte vi oss på bussen som skulle ta ca 15 h, en lång resa, speciellt på de guppiga vägarna i brasilien. Jag lyckades sova någon timme eller två så man var lite slut när man kom fram. Efter att vi hittat hostlet vi skulle bo på, vilket förövrigt var väldigt fint, tog vi bussen bort mot Iguazu fallen. Tydligen började inte bussarna köra till fallen förrän klockan 11 så under tiden passade vi på att spana in "Parque das Aves" = Fågelparken. Oavsett hur illa det må vara med djurparker så erkänner jag att det var spännande att få se fåglarna på så nära håll. I en del delar av parken fick man till och med gå in i inhängnaderna och vandra runt bland fåglarna.

 

 

Efter lite lunch satte vi oss på turistbussen som tog oss till fallen. Hade inte tänkt så mycket på hur det skulle vara där men det var mer turistigt än jag trott. Vädligt organiserat och mycket folk, dock hade vi prickat in en dag då det dessutom var maraton i området så det kanske lockade till sig fler turister. När man väl fick se första glimten av vattenfallet kändes det smått magiskt. Det roliga är att jag snart upptäckte att det bara var en bråkdel av fallet och jag skulle snart mötas av fler och fler overkligt vackra vyer. En sak jag har lärt mig under denna lilla resa är att portugiser är lika japaner/kineser... i alla fall de jag åkte med då jag inte varit med om så många gruppbilder i hela mitt liv!! :P Mot slutet kom vi fram till en bro som ledde ut över vattnet, mot kanten av ett vattenfall. Påväg ut över bron drängtes man i vattendroppar som blåstes iväg från närliggande vattenfall och man fick vara noga med att skydda kameran. En härligt och väldigt uppfriskande upplevelse minst sagt! :)

 

 

Andra dagen på vår resa besökte vi fallen på den argentiska sidan. Efter att ha tagit bussen över gränsen hittade vi en jättetrevlig taxichafför som tog oss till rätt ställe och som dessutom visade oss kartor och vägar vi kunde gå. Stigarna på den argentinska sidan var mycket mysigare enligt mig. Det kändes som man kom närmare naturen, det växte träd och buskar över en och oavsett var man befann sig kunde man se åtmindstone ett vattenfall och tack vare det fina vädret såg man regnbågar lite överallt. Vi passade även på att ta båten över till en liten ö, tog oss en snabb fika och sen klättrade vi upp mot en platå där vi kom riktigt nära ett av fallen. Även där var det extremt fuktigt och man blev halvt dränkt av vattendropparna som yrde i luften. Avslutet på den argentinska upptäcktsfärden kunde inte bli bättre. Efter en liten tågfärd kom vi fram till Gargantas del Diablo, Jävulens strupe, som var ett massivt vattenfall som i första anblick såg ut som ett stort hål som slukade allt vatten. Vi kom dit när solne började gå ner vilket gjorde det ännu mer underbart.

 

 

Tredje dagen gav vi oss iväg mot Paraguay. Det blev en kort utflykt då vi spanade in den kaotiska staden, full av försäljare som sprang efter en (och slängde glåpord efter oss om vi tackade nej). Vi flydde fältet ganska snabbt för att istället spana in Itaipu, världens största vattenkraftverk. Det var inte jättemycket att se egentligen, men nu har man varit där i alla fall. Dessutom drog vi oss till ett buddhisttempel och en moské... var ju tvugna att fylla ut sista dagen med något. Men det var himla mysigt det med, dock lite oväntat att stöta på det i Iguazu.

 

Nu väntar snart nästa äventyr, Rio de Janeiro! På lördag åker jag, wiiie :)