Efter en natt i Salvador klev jag och Stina på en buss som på 6 timmar skulle ta oss till Chapada Diamantina, ett område känt för din vackra natur!! Klicka HÄR om ni vill veta mer om området. 

 

När vi kom fram stod en man och väntade på oss och tog med oss till hostlet Chill Out som vi skulle bo på. Det var riktigt fint, rent och hade fin utsikt över trädtopparna. Det var lite problem med komunikationen men eftersom ägaren (som tyvärr aldrig var på plats) var från Sverige fanns det ändå möjlighet att ringa honom om nått problem skulle dyka upp. 

 

Första dagen blev en lugn dag då Stina somnade i sängen medan jag satt i hängmattan och kollade några avsnitt av "Solsidan". Vi var så trötta efter bussresan att vi inte ens orkade bry oss om att köpa mat så vi levde på choklad och frukt den kvällen. Kan erkänna att måltiderna inte varit de bästa än så länge... min mage kommer bli så lycklig när jag kommer hem till Sverige igen!! 

 

 

Andra dagen drog vi in till "centrum" av den lilla byn Lencios som vi bodde i för att spana in turistbyråerna som erbjöd olika resor till de kända platserna i Chapada Diamantina. Vi bestämde oss för ett heldagspaket för 140 real (ca 400 kr) som nästa dag skulle ta oss till ett vattenfall, en utsiktplats på en av alla bergplatåer i området, gruta azul (den blå grottan) och Lapa Doce (Den söta grottöppningen(?)), en djup grotta med häftiga formationer från sötvattnet som läcker in från taket. Riktigt vackra platser! När det var fixat drog vi till ett vattenfall i närheten av vårt hostel där folk kunde glida ner från vattenfallet då vattnet slipat till underlaget så att det blev plant och glatt. Dock testade vi inte på det eftersom vädret var så kasst!

 

Klockan halv 8 dagen efter kom en van och häntade upp oss för att ta oss till de vackra platserna jag beskrev innan, och det hade varit en heeelt underbar dag om det inte hade varit för att min andra matförgiftning skulle inträffa just den dagen. Jag gjorde allt jag kunde för att vara med och se allt, jag hade ju ändå betalat för det och jag visste att jag aldrig skulle få chansen igen. Jag sprang därför fram och tillbaks mellan attraktionerna och toan då frukosten inte längre kände för att stanna i magen och i bilen höll jag ett stenhårt grepp i platspåsen! Det värsta var när vi skulle gå igenom den 1km långa underjordiska grottan, när allt var tyst runtomkring... hade varit en aning pinsamt om det helt plötsligt börjat eka hulkningar när alla gick och beundrade de geologiska mästerverken. Men som sagt, trots denna otur var det en helt underbar plats och jag fick se så mycket vackert!!

 

Dagen efter mådde jag bättre! Det blev en lugn förmiddag och vi drog ut på en liten vandringstur och hittade en klipphäll bredvid ett vattenfall där vi vilade i någon timme för att sen dra in till den lilla byn igen och få i oss en riktig måltid (för en gångs skull). Klockan halv 8 dagen efter satte vi oss återigen på bussen som istället för att ta 6 timmar tog ca 10 timmar pga trafiken.... woho! Men tillslut var vi framme och efter en hel dag utan att ha ätit annat än en brödbit och något äpple satt mat i magen väldigt fint!! Ha det bra där hemma :) 

Efter resan till Pantanal hade vi bara en vecka kvar i Lajeado så det blev en del farväl till våra vänner, en heldå-middag med professorn och biologi-studenterna vi lärt känna i labbet och en del packande. Det kändes faktiskt ganska skönt att få ge sig iväg, jag var mättad på Lajeado och var verkligen sugen på att resa runt och sen komma hem till Sverige. Det har ändå gått mer än 4 månader nu! Första stoppet var Sao Paulo. Naturligtvis möttes vi inte av något vackert väder så den första dagen blev det sightseeing i regn regn och åter regn! Inte så kul men vad gör man! Vi besökte en vacker katedral och en kyrka, vi gick runt lite i det japanska området (tydligen där den största japanska populationen utanför japan bor) osv. Ärligt talat kändes det inte som det fanns så mycket att besöka i centrum. Och vi var väl inte så peppade på att springa runt i regnet heller. Vi tog oss hem på eftermiddagen för att undvika att vistas ute efter klockan 18.00 då det varit en hel del ganska stora protester (som ni säkert läst om). Det hade ju varit väldigt våldsamt veckan innan och vi viste inte om det skulle spåra ur igen.

 

Nästa dag blev det Av. Paulista, den kända gatan i Sao Paulo. Ärligt talat kan jag säga att jag är aningen besviken på den staden. Jag vet inte om det berodde mycket på vädret men det kändes inte som att staden hade mycket att erbjuda. Vi hittade en klädbutik vi besökte och så gick vi till MASP, det stora konstmuséet. Där fanns faktiskt en hel del vacker konst och det kan väl rekomenderas... men annars skulle jag nog inte direkt tipsa någon om att dra till Sao Paulo. 

 

Den sista dagen skulle vi ta flyget på eftermiddagen och hade inte så mycket ledig tid så vi gjorde en snabb liten tripp till en park där vi spatserade runder tills vi tog flyget vidare till Salvador för att sen direkt ta en buss mot Chapada Diamantina, ett underbart område några timmar utanför Salvador med vacker natur, grottor och vattenfall!

 

Ja nu har det varit tyst ett tag här men det har varit fullt upp med en massa farväl till vännerna i Lajeado, resor och packande! Just nu befinner jag mig i Salvador uppe i norra delen av Brasilien men för att inte förvirra er allt för mycket tänkte jag att jag tar del hela i ordning.

 

Senast skrev jag om när jag var i Rio, en riktigt vacker stad! En vecka efter att jag kom tillbaks till Lajeado var det dags för nästa äventyr. Det hela började lite komiskt då vi skulle flyga till staden Campo Grande. Jag och Stina hade bokat ett direktflyg och automatiskt tänker man då att man ska hoppa av och vara framme i den stad man bokat biljetten till. Dock blev vi en aning förvirrade när vi klivit av och inser att vi är i helt fel stad... vi får lite panik och det visar sig att vi "hoppat av vid fel hållplats". Har aldrig tidigare hört talas om att ett flyg mellanlandar och att man faktiskt sitter kvar på flyget för att ta sig till nästa destination men så var det. Efter att ha försökt hitta någon som pratade engelska och i ren panik pratat i mun på varandra lyckades vi komma på flyget igen. 

 

 

Första natten spenderade vi i Campo Grande och dagen efter blev det en 3 timmar lång färd mot vårt Camp som låg i den södra delen av Pantanal. Vi fick en riktigt trevlig guide som började med att ta oss på en tur med båten längs de vackra snirklande floderna omslutna av höga träd. Det tog inte lång tid förrän vi fick se vår första Capybara, världens största gnagare. Riktigt häftiga djur och jag hade verkligen hoppats på att få de någon... vår guide var riktigt skicklig och vi kom så nära som 1,5 m ifrån den med båten. Vi fick dessutom se en massa uttrar på ganska nära håll :) Tyvärr hade vi otur med vädret och det var isande kallt. Har inte skakat så mycket i kroppen som jag gjorde när vi kom i land igen. 

 

 

Dagen efter blev det guidning med bil och tack o lov hade vi vädret på vår sida och det var strålande sol. Vi åkte någon timme djupare in i Pantanal och längs med vägen fick vi se tukaner, caimans (likt små krokodiler), undulater mm. Tillslut fick vi kliva ut bilen och guiden ledde oss in i skogen som var full av palmer och lianer. Det första vi såg var en "lesser anteater", alltså den mindre varianten av myrslok. Vi fick även se Howler monkeys, otroligt söta apor (honan med orange päls och hanen med svart päls) som spanade in oss från trädtopparna. På kvällen blev det ytterligare en båttur då det blev fler apor och capibaras och det avslutades med en lugn stund med en vacker solnedgång och nattskådning med ficklampa. 

 

Sista dagen blev det kanotpaddling. Guiden körde iväg oss med båten, hämtade upp en kanot som han la på båten framför mig och Stina utan någon säkerhetslina, drog på i full fart som vanligt och tillslut släpte han av oss vid en fin liten avstickande flod som jag och Stina sen fick glida ner för medan vi lyssnade till fåglanda, spanade apor och bara njöt. I bakgrunden kunde man ibland höra hur vår guide försiktigt smög efter oss med motorbåten för att hålla koll på oss. En riktigt härlig avslutning på vår lilla djungel-resa! 

 

Vill ni se fler bilder kan ni klicka HÄR!

Den 8e Juni satte jag mig på flyget mot Rio för att fylla dagarna med härlig sightseeing och vackra vyer. Allt gick hur bra som helst och jag kom fram till hostlet precis som jag skulle. Det enda problemet jag stött på än så länge var ryggskott men det är inget som inte lite smärtstillande kan dämpa, så jag kunde i alla fall ta mig framåt (men det var en jäkla utmaning att ta sig upp till min våningssäng som jag så lämpligt hade blivit tilldelad). Det blev en snabb matbit och en promenad längs några gator innan jag slängde mig i sängen för att vara pigg och glad när portugiserna skulle anlända dagen efter. Klockan 11 dagen efter skulle de vara framme på hostlet så därför slog jag mig ner i soffan och väntade... och väntade... när det tillslut hade gått 2 timmar orkade inte min kurrande mage längre och jag lämnade en lapp i receptionen ifall de skulle dyka upp när jag var borta. Men när jag kom tillbaks hade de fortfarande inte dykt upp och resten av dagen höll jag mig nära hostlet för att inte missa dem om de skulle dyka upp. Tillslut tröttnade jag och när jag var ute på en promenad längs med Ipanema-stranden dök helt plötsligt Neuza upp, en av tjejerna som bott med oss i huset och som var på en egen liten semester i staden. Vi drog lite spontant på en konsert som hölls på stranden och spanade in Vanessa de Mata och njöt av go, brasiliansk musik med sanden mellan tårna. 

 

När jag kom tillbaks till hostlet hade jag klockan 11 på kvällen fått ett meddelande från en av portugiserna, de hade tydligen lyckats säga fel hostel till mig när jag undrade vart de skulle bo så nu bodde vi på helt olika ställen. Jäkligt irriterande när man planerat hela resan tillsammans så pga min tjurighet bestämde jag mig för att göra allt själv istället, på det viset skulle jag slippa spendera en massa tid med att pendla fram och tillbaks till deras hostel. Dagen efter skulle jag möta upp Neuza för att gå på konstmuséum men pga missförstånd hittade vi inte varandra och jag hade därmed slösat bort 1,5 dag på att vänta på folk och bestämde mig för att det fick vara nog! Så jag gick på egna upptäcktsfärder resten av dagen. Som tur var stötte jag på en helt underbar tjej från Holland som också reste runt själv i Rio. Eftersom hon varit där någon vecka innan mig hade hon bra koll på bussar och platser att besöka så tack vare henne fick jag se allt jag ville så som området Lapa med de kända och färgsprakande trapporna, Pao de Acucar, christo remedeer osv. Helt underbart! 

 

Den 13e var det dags att åka hem men precis när jag checkat ut från hostlet började jag bli lite illamående. Var inte alls sugen på att käka och när jag kom fram till flygplatsen hade det blivit så pass illa att frukosten inte längre ville hålla magen sällskap. Jag spydde och spydde på flyget mot Sao Paulo och när vi landade höll jag på att svimma. När jag skulle gå på nästa flyg i Sao Paulo mot Porto Alegre var det nära att jag inte gick på flyget då jag höll på att svimma när jag skulle borda. När vi landat hade det blivit en aning bättre och efter en 3 timmars bussfärd var jag äntligen framme i Lajeado. Naturligtvis mådde jag ganska okej när jag väl var framme... jo men visst, inte alls irriterande!! Antagligen handlade det om matförgiftning... Känns inte som att turen varit på min sida under resan men jag ska väl inte klaga, jag fick se Rio i alla fall!!

 

Förra veckan drog jag till Iguazu tillsammans med portugiserna jag bor med här i Brasilien. Klockan tre på dagen satte vi oss på bussen som skulle ta ca 15 h, en lång resa, speciellt på de guppiga vägarna i brasilien. Jag lyckades sova någon timme eller två så man var lite slut när man kom fram. Efter att vi hittat hostlet vi skulle bo på, vilket förövrigt var väldigt fint, tog vi bussen bort mot Iguazu fallen. Tydligen började inte bussarna köra till fallen förrän klockan 11 så under tiden passade vi på att spana in "Parque das Aves" = Fågelparken. Oavsett hur illa det må vara med djurparker så erkänner jag att det var spännande att få se fåglarna på så nära håll. I en del delar av parken fick man till och med gå in i inhängnaderna och vandra runt bland fåglarna.

 

 

Efter lite lunch satte vi oss på turistbussen som tog oss till fallen. Hade inte tänkt så mycket på hur det skulle vara där men det var mer turistigt än jag trott. Vädligt organiserat och mycket folk, dock hade vi prickat in en dag då det dessutom var maraton i området så det kanske lockade till sig fler turister. När man väl fick se första glimten av vattenfallet kändes det smått magiskt. Det roliga är att jag snart upptäckte att det bara var en bråkdel av fallet och jag skulle snart mötas av fler och fler overkligt vackra vyer. En sak jag har lärt mig under denna lilla resa är att portugiser är lika japaner/kineser... i alla fall de jag åkte med då jag inte varit med om så många gruppbilder i hela mitt liv!! :P Mot slutet kom vi fram till en bro som ledde ut över vattnet, mot kanten av ett vattenfall. Påväg ut över bron drängtes man i vattendroppar som blåstes iväg från närliggande vattenfall och man fick vara noga med att skydda kameran. En härligt och väldigt uppfriskande upplevelse minst sagt! :)

 

 

Andra dagen på vår resa besökte vi fallen på den argentiska sidan. Efter att ha tagit bussen över gränsen hittade vi en jättetrevlig taxichafför som tog oss till rätt ställe och som dessutom visade oss kartor och vägar vi kunde gå. Stigarna på den argentinska sidan var mycket mysigare enligt mig. Det kändes som man kom närmare naturen, det växte träd och buskar över en och oavsett var man befann sig kunde man se åtmindstone ett vattenfall och tack vare det fina vädret såg man regnbågar lite överallt. Vi passade även på att ta båten över till en liten ö, tog oss en snabb fika och sen klättrade vi upp mot en platå där vi kom riktigt nära ett av fallen. Även där var det extremt fuktigt och man blev halvt dränkt av vattendropparna som yrde i luften. Avslutet på den argentinska upptäcktsfärden kunde inte bli bättre. Efter en liten tågfärd kom vi fram till Gargantas del Diablo, Jävulens strupe, som var ett massivt vattenfall som i första anblick såg ut som ett stort hål som slukade allt vatten. Vi kom dit när solne började gå ner vilket gjorde det ännu mer underbart.

 

 

Tredje dagen gav vi oss iväg mot Paraguay. Det blev en kort utflykt då vi spanade in den kaotiska staden, full av försäljare som sprang efter en (och slängde glåpord efter oss om vi tackade nej). Vi flydde fältet ganska snabbt för att istället spana in Itaipu, världens största vattenkraftverk. Det var inte jättemycket att se egentligen, men nu har man varit där i alla fall. Dessutom drog vi oss till ett buddhisttempel och en moské... var ju tvugna att fylla ut sista dagen med något. Men det var himla mysigt det med, dock lite oväntat att stöta på det i Iguazu.

 

Nu väntar snart nästa äventyr, Rio de Janeiro! På lördag åker jag, wiiie :)

Mellan den 2a och 7e maj drog jag och Stina på en liten tripp till Buenos Aires, Argentina. Vi bodde på ett härligt litet hippie-hostel fullt med målningar på väggarna och växter lite här och var. Om kvällarna ljöd musik ur högtalarna och ibland spelade lokala liveband på scenen... ett riktigt härligt ställe helt enkelt, fullt med flummiga backbackers.

 

Den första dagen i Buenos Aires hade vi planerat lite sightseeing men naturligtvis skulle vi mötas av värsta regnovädret så vi fick planera om och försöka hitta ett ställe där vi hade tak över huvudet istället. Problemet var bara att bådas lokalsinne och kartläsning var på noll under resan så istället för att hålla oss torra irrade vi runt i regnet. Tillslut lyckades vi dock! Förutom gallerian besökte vi under resan även botaniska trädgården, Evitamuséet, konstmuséet Malba, nationalhistoriska muséet, Plaza de Mayo, Oblisco, osv. Som tur var har de ett ganska bra tunnelbanesystem i staden och därför var det lätt att ta sig fram och tillbaka, det enda negativa med tunnelbanorna är att det tydligen är väldigt lätt för tjuvar att sno åt sig saker från turister. De passade nämligen på att öppna min väska och sno åt sig min plånbok så för tillfället har jag nästan inga pengar och inga bankkort. Woho!! Men allt löser sig, det gör det alltid. Jag bestämde mig för att inte låta det förstöra min lilla resa för det fanns ju ändå ingenting att göra åt saken, så jag lyckades minsann njuta av vistelsen ändå! :) 

 

 

 

 

Har ju glömt berätta om mitt senaste äventyr. För ungefär två veckor sedan var jag iväg på rapel tillsammans med Camila, Jonas och ett gäng killar. (Rapel: http://en.wikipedia.org/wiki/Abseiling) Efter ca en timmes bilfärd från Lajeado kom vi fram till en åker där vi parkerade, sen var det dags att vandra till fots mot en klippa man kunde ana en bit bort. Man blev lite skakis när man såg klippan för första gången för den var ju inte direkt liten. Det blev en del konditionsträning upp för klippan och sen en god fika med vacker utsikt innan vi gav oss på utmaningen. Vi hade två experter med oss som visade hur vi skulle göra och vad man skulle tänka på vilket gjorde att man kände sig en aning lugnare. Efter att ha fått prova på tekniken vid en liten sluttning var det dags att fira sig ner på riktigt tillsammans med Camila och en av experterna. Helt plötsligt befann man sig vid sidan om ena bergssluttningen med endast skog och en jäkla massa luft under sig, en häftig men sjukt läskig känsla i början. Dock hade jag nog inte riktigt fattat vad jag sysslade med för hjärtat hade inte hunnit få spel ännu. En bit ner började man tappa greppet om klippan och jag började glida mer och mer åt sidan och tillslut tappade jag fästet helt och hängde fritt i repet. Eftersom jag inte alls var beredd på att detta skulle hända (förväntade mig att jag skulle ha fäste mot väggen hela vägen ner) så blev det lite panikartat. Jag menar, vem hade inte fått panik om ma tappat kontrollen ett tiotal meter upp i luften. Men allting gick bra! Vi testade på det en gång till och den gången kunde man verkligen njuta av utsikten. Jag stannade upp lite när jag hängde fritt i luften och bara njöt av utsikten, hängandes i bara ett rep från en 55m hög klippa! 

 

I söndags bar det iväg på ytterligare ett litet äventyr. Tillsammans med 17 andra ungdomar åkte jag iväg mot v13, världens näst högsta bro, ca en timme ifrån Lajeado. Först blev det en liten fika men sen började vandringen upp för backen för att ta oss till bron och den underbara utsikten. Efter ett gruppfoto eller två (det är väldigt populärt här har jag märkt) så började vi vandra längs med tågrälsen genom de mörka tunnlarna. Det var en häftig upplevelse att få gå i totalt mörker genom de långa tunnlarna, endast med ficklampan på mobilen till hjälp och när man äntligen såg ljuset möttes man av underbar grönska och vattenfall. Sen in genom nästa tunnel och samma sak där. Som tur var går tågen endast under natten...

 

 

I helgen blev det en hel del äventyr minsann. Fick ett meddelande av Camila som frågade om vi ville hänga med till den underbara vegetariska resturangen de har här i Lajeado och efter det ge oss iväg till Lagoa da Harmonia, ett helt underbart ställe på toppen av en av alla kullar som täcker deras landskap. Jag var inte direkt hungrig när vi kom fram till resturangen eftersom jag nyss tryckt i mig en massa godis! Har ju världens sötaste kille så under förmiddagen hade jag fått ett mega-paket fullproppat med chips, godis, påskägg, kakor, en bok, och massa andra söta saker. Så påskägget rök med en gång så klart! :) Men sen blev det lite vandring upp för en kulle för att få njuta av en helt underbar utsikt. Backarna kan vara ganska kämpiga, men det är så värt det! 

 

 

 

 

Under helgen unnade jag som sagt mig en liten semestertrip till en ö lite längre norrut i Brasilien, nämligen Florianopolis. Det är tydligen ett väldigt populärt resmål, speciellt nu under påskhelgen. Vi satte oss på nattbussen här i Lajeado klockan 9 på kvällen och var framme på ön klockan 7 morgonen efter. Det var en dubbeldäckare men det var minsann inte så spexigt som jag trodde att få sitta på andra våningen för med de extremt dåliga vägarna de har här i Brasilien så kröp illamåendet sig snabbt på! När vi var framme tog vi ytterligare en buss för att komma fram till "Barra da lagoa", en riktigt vacker strand, ganska turistig, många klassiska strandförsäljare och en massa solstolar... och vårt hostel låg precis intill. 

 

 

Hostlet var väldigt mysigt och vi hade en underbar utsikt över stranden. På morgonen blev vi bjudna på frukost och om kvällarna fick man en gratis Caipirinhas i baren. För ca 30 real/natt (alltså ca 100kr/natt) fick vi ett rum med 8 bäddar och vi delade rum med folk både från tyskland, england, argentina osv. Det är det härliga med hostels, att träffa så många olika människor från hela världen som berättar om deras äventyr, vad de planerar att göra eller ge tips på saker de varit och sett redan. Kändes även bra att äntligen få prata lite engelska med någon! 

 

 

Oi amigos. Idag bar det iväg mot ett av de två fragment jag ska arbeta med för min C-uppsats. Planen är att jag ska inventera fjärilar och jämföra populationerna i två olika skogsfragment, ett med naturligt förekommande träd och ett med planterade Eukalyptus. Kändes så skönt att äntligen få börja arbeta med det vi faktiskt kom hit för att göra, få ge sig ut och börja samla data, läs; springa runt i varma, gröna, Brasilianska skogar och håva vackra fjärilar! Tack och lov har jag med mig Camila, en biologistudent här på Univates som jag lärde känna när hon var i Sverige och studerade för ett år sedan. Hon hjälper mig att identifiera de olika familjerna av fjärilar. Dock visade det sig nu när jag sitter här i labbet för att vara duktig och skriva in all fakta i datorn att det även hade varit bra om jag inte bara skrev ner vilken familj utan även vilken art det var, alltså får jag se dagens exkursion som en övning och så är det bara att ge sig på det igen. Känns lite surt, men antar att det är såhär det funkar att arbeta med projekt! 

 

 

Eftersom de firar påsk även här så är det nu dags för påsklov så därför har vi planerat in en liten resa under ledigheten. Tillsammans med tre av portugiserna vi bor med ska vi imorgon kväll sätta oss på en nattbuss som ska ta oss till Florianopolis, en vacker ö lite längre norrut i Brasilien. Det blir en liten mini-semester med strand, bad och några caipirinhas! Så vi hörs igen nästa vecka :) Adeus! 

För någon dag sedan blev det en liten utflykt tillsammans med både portugiser, brasilianare och colombianer... en salig blandning men ett riktigt härligt gäng! Vi tog oss till staden Estrela som ligger bara en liten bit utanför Lajeado och lyckades efter lite guidning från en snäll familj hitta vattenfallet Santa Rita. Ett helt underbart ställe och självklart blev det en liten fika på plats också. När vi kom tillbaks till huset blev det lite charader och jag säger bara: tack och lov för google translate! Det blev en bra övning för mig och Stina då vi var tvungna att kolla upp det portugisiska ordet varje gång det var vår tur eftersom våra medspelare envisades om att skrika ut de portugisiska orden och inte de engelska. Till exempel är det portugisiska ordet för själ: Alma. Väldigt fint minsann! :)